Matte skriver!
Imorgon den 26/5 är det precis 1 år sedan vi hämtade hem vårt lilla busfrö. Det jag minns är att vi lämnade alla barn hos min mamma för att åka hela vägen till Helsingborg. Så nervös och förväntansfull, vi hade ju fått bilder mailade till oss och en beskrivning av Chuck och han var ju världens sötaste kille. På vägen ner sa jag väl minst 10 gånger att vi skulle vända men nej det ville vi ju inte, vi ville ju träffa detta busfrö. O ja vilket busfrö det var han studdsade upp och ner och fram och tillbaka ,det var kärlek vid första ögonkastet! Vid fikat kom denna lilla boxerkille och la sin stora blöta nos i mitt knä och jag smälte som smör, det var verkligen honom vi väntat på. Några tårar fälldes av de förra ägarna så vi gjorde avskedet kort och så var vi på väg hem! Äntligen hade vi vår hund en helt underbar boxerkille, Chuck!
Ja ett år har gått och det känns som om det var igår, men året har inte bara varit lätt. Det var en stror omställning att skaffa hund. En sån stor hund också som verkligen tar plats och visar att han finns och han vill ha minst lika mycket uppmärksamhet som alla andra. Under året har det kommit tårar, en del av att man varit riktigt trött på honom men för det mesta av glädje. De är glädjetårarna man minns i alla fall.
En sak har jag lärt mig, man har aldrig tråkigt när man har boxer och du behöver aldrig fundera över vad du ska göra.
Vi älskar vår Chuck!
Ja ett år har gått och det känns som om det var igår, men året har inte bara varit lätt. Det var en stror omställning att skaffa hund. En sån stor hund också som verkligen tar plats och visar att han finns och han vill ha minst lika mycket uppmärksamhet som alla andra. Under året har det kommit tårar, en del av att man varit riktigt trött på honom men för det mesta av glädje. De är glädjetårarna man minns i alla fall.
En sak har jag lärt mig, man har aldrig tråkigt när man har boxer och du behöver aldrig fundera över vad du ska göra.
Vi älskar vår Chuck!
Kommentarer
Trackback
